Bjuder på en liten händelse från helgen. I lördags begav jag mig ut i solen för att fota lite fina vinterbilder. Här nedan är en jag tog av en gås som sov i "flamingo-style" på ett ben.

Jag tog en paus från fotograferingen och minusgraderna och begav mig till en liten caféstuga för en värmande kopp te och slog mig ned vid det enda lediga bord som fanns i den fullsatta stugan. Jag hade precis börjat äta på min kanelbulle då jag blir tillfrågad av en äldre kvinna ifall hon kunde få sitta vid mitt bord och självklart välkomnade jag henne.

Vad som först började med en konversation om min systemkamera slutade upp med att vi delade varandras erfarenheter av livet under nästan en timmes tid. I mitt fall var tidsloppet 29 år, i hennes 77 år. Hon var änka sedan 3 år tillbaka, hade varit gift i 53 år, hade språk som hobby och talade varmt om mitt hemland, England men även om sin sorg över hur ensamt det kan kännas utan sin livspartner och vänner som går bort med tiden. Det roligaste var då hon berättade om när pizzan introducerades i Sverige i slutet på 60-talet och vilken hype det var.

Då vi slutligen skiljdes åt uttryckte hon sin glädje över att ha träffat mig och hur trevligt det var. Jag lämnade caféet med en varm känsla i kroppen, en värme som endast ett fint, personligt och otippat möte kan ge och jag glömmer aldrig Berits leende då vi sa hejdå - ett leende som talade om för mig att jag hade förgyllt hennes dag.

I lördags såg jag tillsammans med mina fina vänner Izza och Jessica spanska filmen Biutiful. En oerhört gripande och tragisk film som verkligen berörde på djupet.

Utan att avslöja detaljer kan jag säga att filmen var inte direkt den bästa uppladdningen inför en taggad festkväll som jag skulle på efteråt. Att stå med sin drink bland all yta i Stockholms nattliv några timmar senare var inte lika nöjsamt då man fortfarande bar runt på reflektionerna och tankarna från filmen. Men såna här väckarklockor behövs för att man ska uppskatta det man har och jag är tacksam för så himla mycket. Min hälsa, alla mina vänner...ja t.om denna kommande helg är jag glad över då jag ska bl.a åka skridskor och bli bortbjuden på tea & scones! :-)

Sedan är jag tacksam för bloggen och allt den har gett, främst i form av de människor man lärt känna tack vare den som senare kommit att bli mina allra käraste vänner (som t.ex. mitt biosällskap).

Så stanna upp idag och tänk på de saker ni är tacksamma för. Har ni en riktig pissdag idag så kan detta hjälpa, om ändå lite granna :-)

Har precis gjort julgodis och hjälper just nu mamma i köket. Hoppas ni alla har en underbar dag idag, mina fina läsare! <3

Mormor har en hel del tavlor hemma och här fann jag några gamla kort på mig, våra hundar Prince och Charlie och även mina systrar på julafton :-)

Bjuder på en liten händelse från helgen. I lördags begav jag mig ut i solen för att fota lite fina vinterbilder. Här nedan är en jag tog av en gås som sov i "flamingo-style" på ett ben.

Jag tog en paus från fotograferingen och minusgraderna och begav mig till en liten caféstuga för en värmande kopp te och slog mig ned vid det enda lediga bord som fanns i den fullsatta stugan. Jag hade precis börjat äta på min kanelbulle då jag blir tillfrågad av en äldre kvinna ifall hon kunde få sitta vid mitt bord och självklart välkomnade jag henne.

Vad som först började med en konversation om min systemkamera slutade upp med att vi delade varandras erfarenheter av livet under nästan en timmes tid. I mitt fall var tidsloppet 29 år, i hennes 77 år. Hon var änka sedan 3 år tillbaka, hade varit gift i 53 år, hade språk som hobby och talade varmt om mitt hemland, England men även om sin sorg över hur ensamt det kan kännas utan sin livspartner och vänner som går bort med tiden. Det roligaste var då hon berättade om när pizzan introducerades i Sverige i slutet på 60-talet och vilken hype det var.

Då vi slutligen skiljdes åt uttryckte hon sin glädje över att ha träffat mig och hur trevligt det var. Jag lämnade caféet med en varm känsla i kroppen, en värme som endast ett fint, personligt och otippat möte kan ge och jag glömmer aldrig Berits leende då vi sa hejdå - ett leende som talade om för mig att jag hade förgyllt hennes dag.

I lördags såg jag tillsammans med mina fina vänner Izza och Jessica spanska filmen Biutiful. En oerhört gripande och tragisk film som verkligen berörde på djupet.

Utan att avslöja detaljer kan jag säga att filmen var inte direkt den bästa uppladdningen inför en taggad festkväll som jag skulle på efteråt. Att stå med sin drink bland all yta i Stockholms nattliv några timmar senare var inte lika nöjsamt då man fortfarande bar runt på reflektionerna och tankarna från filmen. Men såna här väckarklockor behövs för att man ska uppskatta det man har och jag är tacksam för så himla mycket. Min hälsa, alla mina vänner...ja t.om denna kommande helg är jag glad över då jag ska bl.a åka skridskor och bli bortbjuden på tea & scones! :-)

Sedan är jag tacksam för bloggen och allt den har gett, främst i form av de människor man lärt känna tack vare den som senare kommit att bli mina allra käraste vänner (som t.ex. mitt biosällskap).

Så stanna upp idag och tänk på de saker ni är tacksamma för. Har ni en riktig pissdag idag så kan detta hjälpa, om ändå lite granna :-)

Har precis gjort julgodis och hjälper just nu mamma i köket. Hoppas ni alla har en underbar dag idag, mina fina läsare! <3

Mormor har en hel del tavlor hemma och här fann jag några gamla kort på mig, våra hundar Prince och Charlie och även mina systrar på julafton :-)